Ledsen och besviken då den drömmen inte gick i uppfyllelse.

men i stort sett hela mitt liv är en besvikelse så jag har blivit van.

Nu är det bara att falla in i ett mönster och försöka glömma.

Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, hur tråkigt är inte det. Försöker leta tecken som ska leda mig på rätt väg men antingen är jag helt blind eller så har jag inga spår att gå efter. Känner mig trött, håglös, vad att göra?? Hoppas det finns en utväg från det här. Känns som om jag inte har nån på min sida eller vid min sida...

Känns som att ingen bryr sig om mig...

Människor bara sårar och sviker en och det känns som det stämmer. Kanske inte alla är så men de flesta som jag känner och då undrar jag ...har hört att man drar till sig folk som man känner sig själv, hmmm. Har många vänner som ljuger sviker, är otrogen osv och så är INTE jag!! Jag gillar inte sånt heller så va f*n umgås jag med sånna då??!!?? Övergår mitt förstånd iaf   

Jag har några vänner som är härliga personer men dom lever i sitt eget h-vete så det finns aldrig tid eller ork att umgås.

Då var det om alla hemska saker som visas i tv och i tidningar, ja i stort sett överallt. Jag känner för att bli en struts och gömma huvudet i sanden. Jag är en sån som blir färgad av min omgivning och om man bara får se eller höra hemskheter ja då blir man ju deppad, uppgiven och tappar all lust att göra något...

Hur 17 ska allt lösas? Verkar som om hela världen blir farligare, finns det nåt hörn som är lugnt?Kan inte alla bara lugna ner sig? Var kommer det sluta? 

Nu har jag riktigt åkt ner i hålet så orkar inte skriva nå mer i dag *suck*